boktips
Ge mig era bästa boktips mina fina!
illusioner
När allt är överflördigt, det är då jag väljer att möta mig själv. Som en bästa vän eller som en främling. Tillsammans lyssnar jag på pianomusik, blundar andas djupt och tänker att jag aldrig kommer att kunna svara på frågan om vem jag egentligen är. För mest så är allt nog illustrationer. Jag är uppbyggd av minnen och minnena är uppbyggda av mitt huvud. Alltså, regisserade och omtagna tills dess de faller inom ramen av det som jag själv godkänner. Illusioner av verkligheten.
en söndagstanke
-
Vi människor har ett sådant sjukligt behov av att stämpla människor. Den är sådan, han är sådan, hon är en av dem där. Ni vet. Men en människa är ju så mycket mer än en sak. En personlighet är en sådan splittrad sak.
Även om människor har lagt mig i ett fack och hårt smällt igen locket så glor dom likgiltiga på min för långa kappa när jag sätter foten på bussen till skolan. Jag förstår inte.
beslutsångest.
Kommer på mig själv med att sitta och scrolla ner på "Borås Loppis" med värdelös skit. Fick ett meddelande ifrån ägaren av nordiskdesignskolan som undrar om jag vill vara assistent i veckan. Känner beslutsångesten krypa på. Tusan, borde ju sova istället.
i do love my ma' and pa'
På lördagar så umgås vi. Mamma, pappa och jag. Vi är kulturella och det är skönt att umgås med människor som känner mig från topp till tå. Det är skönt att skratta tillsammans med pappa åt konst som mest ser ut som kladd. Det är skönt att hålla mamma under armen och prata om tid som förflutit, minnen som inte är mina. Det är skönt att sjunga falskt i bilen hela vägen hem. Det är skönt att veta att dom finns där. Alltid.
-
Igår så for vi till landet där Hanna bor. Det känns så lustigt att sitta där på¨sängen i rummet som jag sedan ett år tillbaka beundrat över internet. Nu finns hon nära, den där flickan med fantastiskt lockigt hår och blommiga kängor. Att också få dela henne med en flicka som gjort mitt 2011 till det bästa, värsta och mest förunderliga året någonsin. Ett år överproppat av känsla. Ja, det är som om de tre musketörerna funnit varandra återigen. 
ren kärlek.
Aldrig får jag så ont i hela kroppen som när jag betraktar äkta kärlek. Det gör ont i kroppen eftersom det är så fantastiskt. Så fint så att hela hjärtat skälver. Ett par som hållt ihop sedan dess flickan steg av tåget och välkomnades till staden av just den pojken. Efter 65 år syns fortfarande det där extra i ansiktet som endast är synligt hos dem som verkligt älskar varandra. Så oskyldigt och vackert som bara två personer som håller i hop livet ut erhåller. Finns det en speciell flicka, en speciell pojke för alla? Jag vill inte dö ensam.
-
I dagens samhälle skiljer sig vartannat par som gifter sig och vad hände med att värdesätta ett äktenskap, ett förhållande, en relation, en människa. Jag vill inte dö ensam!
jonas gardell.
Idag skrev jag brev till Jonas Gardell.
Det var för många tecken i det för att lägga i gästboken på hans hemsida och jag gav upp.
gubbe, fulhet och skrivande
Klär mig i gubbyxor och har för lång kappa. För djupa ringar under ögonen. För spridda tankar. Mamma är glad över att jag inte ser ut som alla andra, men när jag hade på mig gröna manchesterbyxor från way back 70's så nämde hon lite tyst att hon hade hoppats aldrig få se så fula byxor sedan hon bärt dem själv.
Är ofantligt oinspirerad i skrivandet just nu. Skolan drar ner kreaktiviteten trots att läxhögen är minimal.
misslyckandet.
Ett misslyckande. Men trots det en känsla av förnöjsamhet, ett framsteg. Liggande på golvet i fosterställning med ett monotont droppande ifrån taket. Ändå en växande känsla av lycka inuti.
-
Conclusion är världens bästa ord.
00:30
Målar naglarna svarta efter tolv för att jag lever farligt.
ihopskrap, söndrigt och tid
Jag tänker inte ljuga och säga att den där kvällen var fantastisk. Det var den inte. Den var en kväll av ihopskrap från dem vi en gång var. Men något har gått sönder. Något har förändrats. Något som inte går och ta på men som ligger i luften som en dimma. Gör det svårt att se klart. Jag är samma människa som förut. Men fylld av mer erfarenhet och upplevelser. Det som vi hade då kommer aldrig bli detsamma. Släng hit en fredagkväll och några filmer, men det är inte samma sak. Något har gått förlorat. Med tiden.
-
Nu ska jag klä på mig allt jag äger för att träffa Andrea och carpe diem:a!
planlöst, känsla och ansikten
Det jag längtar mest efter är den där känslan. Känslan. Då jag känner att jag är jag. Att jag är nu och det är så intensivt att det går som ett sting ifrån hjärtat som utger en kedjereaktion av bubblor i hela kroppen. Ett oavbrutet leende. Vi behöver inte dra ner varandra. Bara få varandra att glittra.
-
En mörk stad och konturen av unga ansikten skildras i gatlyktornas tunna ljus.
väder,
Fan. Jag pratar alltid för mycket. Ska bli bättre och prata mindre.
besvikelse, irritation och höjda röster
För du blir besviken och jag blir irriterad över att du höjer rösten. En höjd röst innebär ett gräl, ett bråk, ett tjafs. Även om du påstår att det inte alls behöver betyda det, så är det precis så. Någon blir upprörd. Jag vet vad som kan såra dig men inte förrän det är försent så inser jag hur mycket. Inte förrän efteråt så inser jag att sanningen inte alltid behöver vara sann. Inte för personen som sanningen drabbar. Inte heller kan jag ge dig skulden för mitt minskande midjemått.
är osammanhängande idag, förlåt.
Det känns bara så jävla rätt.
När jag sitter på bussen hem med hörlurar som stänger mig ute från alla ljud runtomkring, en bok med texter om att förråda, fast göra det på ett ångerfyllt sätt. Gå hem i en ny kappa som får mig att känna mig som en blandning mellan en svartrockare och en tant. Ett stick i ett bröst och en skolsyster som förtjänar en utskällning. En lägenhet som fylls av bara bra saker, bara bra personer. Det lätta stinget av panik när svart hårfärg prickar golvet. En frukost med en mamma som jag ibland bara vill kasta dörren i ansiktet på men som jag vet verkligen finns här. Alltid. Även om hon inte alltid är där på rätt sätt. Hiphop, den genren kanske inte är så dålig ändå.
-
Tycker om att prata med dig för det känns som vi lever i olika universum men ändå samma. När du pratar om hur ni skingrar renarna inför vinterbete och berättar om de olika snitt inkarvade i de stackars små renöronen. ("Fast dom känner ju knappt någonting!!!")
-
Mitt busskort har gått ut och västtrafik har höjt priserna. fan.
en ny stad.
Flyr våran skitna stad och finner nya bättre städer. Outforskade. Ser nya människor, hittar nya skjortor och kappor hängandes i nya secondhand butiker. Finner en så betryggande känsla med att sätta fötterna i en ny stad. Nya kullerstenar, nya människor. Som om allt som hänt tidigare är som bortblåst. Bara det finaste finns kvar och stoppas ner i det säkraste facket på ryggsäcken som jag alltid drar omkring med trots att axlarna blir stela som kylskåp under de kallare månaderna. Vinröd av sammet. Klär mig i byxor avsedda för barn och det kan inte kännas bättre. Kanske januari inte är så hemsk ändå?
undertoner, isiga backar och tragi-komik
Fick hem den efter över ett års letande. Nu är den nog det finaste i hela min skivsamling. Jag vill att mitt liv ska vara och bli som den här musiken. Lycklig med en sorgsen underton.
-
När jag går uppför isiga backar om nätterna och ser månen och gatljusen så tänker jag att det är himla vackert ändå, fast klychigt och fult och att jag älskar mitt hus även om det ligger i en förort där alla har perfekt klippta gräsmattor om somrarna, där alla åker på solsemester-all inclusive med familjen och där folk får en så bra uppväxt, utan inslag av droger, alkohol eller kriminalitet. Att folk skriker, gråter och bedrar bakom stängda dörrar är nåt som man låter bli att prata om i denna vackra idyll. För om du gråter i kudden räknas det inte som gråt. Ingen behöver då heller säga förlåt.
-
Målar naglarna bruna och läser om 70-talet på ett vemodigt och tragi-komiskt vis. För Jonas Gardell vet hur man får roliga saker att bli allvarsamma och fula. Så självklara och onåbara.
5
bra saker.
1. Vann danstävlingen på skolan med Sara.
2. Bjöd in en himla fin pojke till Woody Allen-filmkväll. (Detta gjorde Saras dag.)
3. Åt pizza.
4. Sjöng 17 år i staden falskt med favoritpersoner.
5. Gick hem med gangsterhörlurar i mörkret och skränade toner hela vägen hem.
sårbarhet, pendlingar och komplexitet
Kan sitta på bussen hem efter en fin och trevlig kväll och bara känna mig så tom och misslyckad.
Kan springa till bussen på morgonen och vara rödkindad och misslyckad men ändå känna mig så glad.
Alla händelser och känslor känns så komplexa.
ord och dokumentär
Källa:okänd
Hur vet man egentligen om människan bakom orden menar orden och att orden inte är just bara ord. Lösryckta. Sammansvetsade på ett sätt som gör att du ska tro att det ligger en sanning bakom. Eller inte ens en sanning behövs, en åsikt. Hur ska man någonsin veta vad någon egentligen tycker om saker och ting. Komma någon riktigt nära. Hud mot öra.
Vill tro att det inte är försent, att jag lever i fel tid. Fast egentligen faller allt på plats och jag vet att jag inte hör hemma idag. Även om jag smälter in ganska så bra.
-
Notis; Den här gav mig tårar av lycka och av sorg. http://svtplay.se/v/2672343/fotbollsdoktorn Så himla fint med människor som håller ihop hela livet och får en att tro nåt sånär på ren kärlek.
inte nu längre, kanske är det glömt.
- Nåja, vad är det bästa med Borås då?
Min första tanke är ingenting. Ingenting. Totalt blankt.
-Röda Kvarn, den gamla biografen är det bästa. Får jag ur mig och tänker som så många gånger förut att jag måste härifrån. Innan jag ruttnar och dör.
om en pratstund
Idag när vi väntade på att alla skulle infinna sig gick vi in en sväng på pressbyrån för att värma frusna fingrar. Då kommer en av stadens alkisar fram och pratar med mig. Fanny vänder sig bort för det är obekvämt och obehagligt men jag försöker att för en gångs skull lyssna på honom. Fast backar lite när han ställer sig för nära min psykiska yta.
- Vet du, idag tänker människan så himla mycket. För 15 miljoner år sedan så tänkte människan inte, den överlevde, det ska du veta! Och om 15 miljoner år framåt igen, vad gör människan då? Kan du lista ut det? Eller bara om 100 eller 50 år.
- Nej, det är svårt.
- Fast vet du vad som är skillnaden på dig och mig? Du vill ta reda på det. Du ser framåt och är intresserad. Jag vill fly. Bara fly.
Han viftar kraftigt med armarna, spretar med fingrarna och lägger handen mot sitt bröst.
- Vet du anledningen till att jag vill fly? Det här!" Fortsätter han fast nu med en tystare röst samtidigt som han fiskar upp en flaska brännvin ur sin vänstra jeansficka.
- Jag som brukade spela hockey...
lovdagar är bra dagar
Hej sneaky.
Detta lov har varit så himla fint. Fyllt till bredden av favoritmänniskor, favoritplatser och sjukligt bra musik.
Liseberg med sagoslott och fejkad julstämning. Missade bussar och en oplanerad vinkväll på ett berg där man ser ut över hela vår fulafula stad!
Nyår som är kvällen som jag längtar mig tillbaka till i mina dagdrömmar. Allt på 20-tals vis och anständiga klänningar. Dimman som aldrig blev mer än lätt och upplyftande.
For till Göteborg ett par gånger och senast med en himla fin pojke. Han visade mig till en ny musikaffär där han satt och plinkade på 4 år gamla gitarrer och jag hade pinsamt dålig gitarrkunskap. Vi åt på en liten lunchresturant som såg ut som den hängt sig kvar exakt likadan sedan 50-talet. Vi åt husmanskost och drack mjölk. Han hade sina låga docs. och en muminkortlek i fickan. Vi tog spårvagnen till stigbergstorget och han pratade om samisk kultur. Strosade omkring på bengans i många minuter och han berättade om olika dispyter mellan musiker och han kan så mycket om musik. Ger mig en skiva och säger. "HÄR! Den här måste du ha!"
"Love will tear us apart - Joy Division"
For till Stockholm och skrattade åt bratsen på stureplan. Kände oss rebelliska som rökte activate-ciggaretter utanför Louis Vouitton. Såg fina södermalmspojkar, åt god ciabatta, drack för mycket cola och skrattade åt pop-flicke syndromet. "Du har svart hår, snelugg och likadana skor som hans flickvän!" Skränade på home samtidigt som flickor i för korta klänningar och pojkar med en häst på skjortan dansade till fest hos mange.
Ikväll ska vi dansa omkring igen. Vi är så fasligt bra! Fina som snus är alla favoritmänniskor.
(Översentimental på en söndag, puss.)
långa nätter, fina bröder och finurliga texter.
-Sluta stanna uppe för länge på nätterna vilket leder till överavancerat okontrollerat tankesystem. (Och djupa blå ringar under ögonen...)
- Ringa min bror minst en gång per vecka. För att vi båda behöver det.
- Fortsätta skriva såpass mycket som jag gjort under lovet. (Kanske bara bli bättre på att våga publicera det också.)
- Lyssna på musik helahela tiden för att man mår bäst då. (Tusan vad jag måstemåste köpa mig en ipod!)
- Rusta upp inläggen på den här bloggen eller sluta totalt eller flytta härifrån. Kan aldrig sluta vela om det här alltså...
skivor, bibliotek och annat fint.
Skriver mycket analogt, fotar även analogt eftersom jag tänkt framkalla alla rullar samtidigt för att erhålla någon slags rabatt. (Så det blir lite dåligt med bilder kanske.)
Räknar inte antal steg ifrån busshållplatsen och hem. Lånar och lånar mer i biblioteket. Tycker om att vara där bland alla böcker, all kunskap, all intelligens, all kultur. Tycker om gubbarna som sitter där varje dag och läser tidningen. Tycker om biblotikarien som har för ljus hy, för mörk ögonskugga och tokio hotel tröja. Tycker för en gångs skull det är okej att vara ensam en hel dag för att göra nästan ingenting. Leta upp gamla skivor och hitta ny musik och utsätta ännu fler löften om en bränd skiva.
Sen tänkte jag kanske starta nåt nytt, eller bara försvinna härifrån. För det känns som om det jag skriver här ändå inte gör nåt och då kan jag likaväl hålla det för mig själv och skita i cybervärlden.
puss.
utdrag
Började i december vandra runt med en liten skrivbok i väskan. Skrev ner saker som man tänker på i en fulproppad buss till skolan och så.
En konstnärssjäl.
Så skör.
-
Jag skulle inte kalla det olycklig. Kanske känslomässigt ur balans.
-
Ty hon väcklade ut sina vingar och flög när ingen såg.
-
Han gav mig sin hemnyckel samma dag.
- Du bor här lika mycket som jag nu. Du ska aldrig somna ledsen.
-
Än är jag uppslukad av cybervärlden.
-
Man lovar ut sitt hjärta till något man aldrig kan vara säker på.
-
Ska dansa med öppna själar och aldrig mer gråta innan frukost.
-
Jag tänker aldrig mer vänta på någon.
-
Vill smutskasta ditt namn och flytta till en annan stad.
12slag, ögonlock och fina människor
Nyår. Svängande armar, gungande aftonklänningar, tunga lockar, målade naglar, nylonklädda ben, mystiska ögonlock. Att fira 1922 var fint som snus.
