självkritik och ikon
"Even though we are all grownups, we all were children once and we like to have fun, and be free and not really giva a shit whatr anybody's thinking."
- Jade Castrinos
.
Fabruaris trötthet sköjer över mig som ett moln av ondo. Klagar på allt och alla men vet att det är jag själv som är problemet. Är för si och för så. Är inte mycket för att klandra mig själv, men just nu måste jag ta ett steg tillbaka och rycka upp mig.
förvirring och hjärndamm
Är så otroligt förvirrad, men nu säger jag adjö till ambitionen. De arbeten jag vill utöva är ändå påväg att dö ut. Lärling, handarbete, kreativitet.
- Vad ska min hjärna där och GÖRA?! När den kan få mvg i något annat istället!
- Sant!
ta det ifrån mig.
Det gör ingenting om du vinner. Vad finns det att vinna. Ta allt jag har. Gör om det till ditt. Om det är så viktigt. Om det känns bra för dig. För dig. Ingenting. Ta det.
Snart spelar det ingen roll. Om jag inte har något kvar. Om du tog allt som var mitt. Gör det.
När jag försvinner. Jag kommer inte tillbaka då. Har ingenting att hämta här. Ta det. Gör om det till ditt.
Det spelar ingen roll. Inte längre.
kate nash på en onsdag
Right birds can fly so high
And they can shit on your head
And they can almost fly into your eye
And make you feel so scared.
But when you look at them
And you see that they're beautiful
That's how I feel about you"
And they can shit on your head
And they can almost fly into your eye
And make you feel so scared.
But when you look at them
And you see that they're beautiful
That's how I feel about you"
-
Tänk om någon kunde tänka så om mig. Ihålig.
hejhoj ut på ståj
knappade in ord i anteckningar innan jag somnade på bussen. Idag var en utfyllnadsdag, även om jag försöker undvika dem så dyker de upp ibland. (Min teknik är helt fasligt dålig, dator, dvd som inte fungerar, mobil som är dum och nu verkar min kamera ha gett upp, fy tusan vad trött jag blir!!!)
-
Film och Felicia är bra skit!
-
Detta är mitt sämsta inlägg hittills, way to go gurl!
resväskor, flykt och ägo
Inför döden är vi lika. De som föds med silversked i mun får inte med sin silversked när de väl försvinner.
-
Samtidigt som jag tycker att livet är för kort för att inte omringa sig av vackra ting. Men själva ägandet, det kanske inte är nödvändigt..
februarikyla, frusna fingrar och evigt tjat om pengar
Februari slår ner vartenda ovettig människa med sin bittra väderlek. Går i för tunna strumpor och försöker låtsas att jag inte är full av frustration. Slår rutiner åt alla håll och börjar på flera saker samtidigt. Om jag målar den här teckningen med alla världens färger, om jag sätter upp det här fotot på väggen, om jag skriver såhär till dig, om jag... Nej, februari slår hårt. Februari slår ner vartenda ovettig människa med sin bittra väderlek.
Är åtminstone en aning kreativ, fast åt fel håll, förstås!
?
Blir trött på reklam-för-min-blogg grejor.
Läser jag din blogg är det för att jag gillar den, inte för att du gör reklam för den, eller?
-
notis; ja, jag är lite bitter idag.
rastlöshet och tjugotalsanda
Rastlöshet. Jag vet inte vad jag vill göra just nu men jag vill göra något. Tänk om jag kunde träffa någon som tog mig i handen och visste vad jag ville. Någon som visste precis. Hur man gör en grå och slaskig februari till något minnesvärt. Äh. Läser böcker om jazzeran och vill vara 20-tals patrask. Dansa tills långt in på nätterna och klassas som en schabbig poet.
Imorgon ska jag köpa nya skor.
-
she refused to be bored chiefly because she wasn't boring
-Zelda Fitzgerald.
min fina vän och paris
Vi drömmer om paris, vin, baugetter, att röka i stora fönster, att kyssa pojkar med lockigt hår och vackert modersmål. Letar upp lägenheter och ska för en gångs skull försöka förverkliga det som vi suktar efter. Det som sticker till i det svävande hjärtat bara av att tänka tanken om. Bara ett jobb, ett sätt att tjäna och spara pengar. Någon gång ska man väl få komma dit, för vår skull. Snälla.
tänka skit på buss
Liksom längta lite efter en hand. Kroppsvärme i den långa bitande februarikylan.
Sånt man kan tänka på när man sitter på bussen hem.
-
Sen säger du att jag får vänta tills sommaren kommer och en liten gnutta av mig kastas bort.
klyschig och skottland
Gå nya gator upp och ner. Nya intryck, nya människor, nya platser. Leta upp undangömda cafeer, hitta välgörenhetsaffärer på tvärgator och antikaffärer i gamla bilgarage. Att hitta det finaste. Söka, känna efter. Det är som en ofrivillig evighetsplan. Riktigt omfamna de kvarter som är så vackra att det liksom sticker i hela kroppen och hjärtat vill bara slå sig ner där för evigt. Engelska som är oförståelig. Vänliga människor och något som ger mig en större och större inre längtan för varje fönster jag låter min blick skyla igenom. Jag vill upptäcka och uppleva på egen hand. Snart. Snart är det vår tur.
rosor är röda violer är blå.
De pratar om den fina barndomen. Om det fria, det bekymmerslösa, det odramatiska. Jag förstår det inte.För mig var barndomen, skolan de människor omkring mig en väntan, en längtan efter något nytt som skulle hitta mig.
-
Alla de där skoldiscona där det unga flickhjärtat hade kunnat dö för att få trycka sin späda kropp mot en pojkes i ett par sekunder i dans. Alltid dom eviga obalanserade förväntningarna som rann av längs med benen på vägen hem igen. Våfflat hår, nyköpta kläder, rosa läppglans, pinniga armar och stora förhoppningar.
-
Fast jag var aldrig till för de människor som då var hela min värld, rörde mitt liv, sårade. Tjejer som aldrig kan vara mer än två. Kompislistor som man inte fick vara med på. Pojkar som var lite för aggressiva, barn som har förmågan att vara lite för ärliga. Ren elakhet. Ni finns inte längre kvar och jag vill inte ha er tillbaks. Osäkerheten av att inte tillhöra. Skammen.
Det vill jag aldrig ha tillbaka.
-
"Och när du har rest dig, vänd dig inte om. Det finns ingen väg tillbaka varifrån du kom." -Jonas Gardell
Januari notiser
Som jag skrev i det här inlägget, så bär jag omkring på en liten anteckningsbok, här är små notiser ifrån januari.
-
Genomtänkt kaos.
-
Påtaglighet, medvetenhet.
-
För varje ny dag föraktar jag gårdagen.
en kväll i november skrev vi ord på varandras handleder
åh, jag vill fara till london och sitta på en balkong och läsa böcker om döden och springa till bussar på natten och gå på dåliga spelningar och skrika sönder min röst och pussas på sommargator. hej
-
kände att det var dags att dra ned dig till marken igen. förlåt.
[10/10/2011 9:12:15 PM] Amhandha: jag var ju inte ens över molnen ännu, tjomme!
nej, kände att det var dags att dra ned dig till marken igen. förlåt.
-
jag var ju inte ens över molnen ännu, tjomme!
det skulle ju va dans, dans, dans
Jag vill dansa hela natten och ta morgonbussen hem. Snurra runt runt och se omvärlden som en skevt, blinkande soppa. Falla ihop med en duns för att resa mig upp och fortsätta. Dansa tills de smala anklarna blir blå, tills det blir svårt att gå.
-
Vulkan inuti men polerade ytan.
Det här golvet ikväll jag ska va sist här.
gatlampor om nätterna.
Jag minns att varje gång vi var påväg hem så värmde du din hand i min och varje natt när vi gick i gatlampornas ljus så drog jag dig nära intill. Stannade upp och snurrade runt. För att leta upp karlavagnen. Jag skulle alltid hitta den, det utvecklades till någon slags ritual. Jag snurrade runt, runt. Tills jag pekade för att visa dig;
-Där! Där är den!
Sedan gick vi in genom den tjocka dörren till ditt hus.
tack och såpbubblor
Tack för boktipsen och fortsätt gärna.
Jag har varit på modemässa i köpenhamn och kom hem med en påse fylld av såpbubblor och olika sorters te. För att jag alltid kommer älska de båda sakerna. Ritar mycket, läser mycket, knappar på skrivmaskinen.
Jag kommer tillbaka, men inte nu. Ska bara få ur mig det som jag inte visste fanns där inuti.
ps. Om en vecka är jag i Skottland.
