gatlampor om nätterna.

Jag minns hösten.
Jag minns att varje gång vi var påväg hem så värmde du din hand i min och varje natt när vi gick i gatlampornas ljus så drog jag dig nära intill. Stannade upp och snurrade runt. För att leta upp karlavagnen. Jag skulle alltid hitta den, det utvecklades till någon slags ritual. Jag snurrade runt, runt. Tills jag pekade för att visa dig;
-Där! Där är den!
Sedan gick vi in genom den tjocka dörren till ditt hus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0