jag skriker efter liv bakom dina ogonlock
dar gatljus och kristallkronor glittrar i samma takt, dar vill jag vara. Skratta och stampa med fotterna. Ta mig tid fastan tiden rusar forbi. Leva som om livet bara kan levas en gang, för livet kan inte levas om.
-
och jag kunde sakna att inte vakna i snon, trampa med rosa fötter genom det morgonvita.
fast inte saknar jag det instangda utloppet av potential som rev innanfor brostkorgen.
Inte kan jag fastna i nostalgin over de folktomma gatorna.
over att en fredag alltid var på en fredag.
over att jag levde under nagon annans val.
och jag saknar den jag var då innan allt blev annorlunda.
åh vad jag är glad att jag inte har dig kvar.
och aterigen vaknar jag i paradiset.
hej tisdag
Vill kapitulera, helst nu på sekunden.
Vill ha en skäggig man att pussa på när jag känner för det.
Vill flytta till ett land fyllt av pubar och trenchcoats.
Helst nu på sekunden.
Vill ha en skäggig man att pussa på när jag känner för det.
Vill flytta till ett land fyllt av pubar och trenchcoats.
Helst nu på sekunden.
en räls som leder någon annan stans.
En kylig förmiddag hör hon ljudet av tågets vissla och hon vet att nu är det en kropp som inte längre är besjälad. Alla låtsas förstås som om att det inte är så men hon vet att denna förmiddag krossades ben under den hårda svinande metallen på rälsen som ledde någon annan stans. Ett tåg vars framfart inte stoppades trots en människas förtvivlade rop på hjälp. Allt händer av en mening säger dem. Men att en ung kropp tar sina sista kippande andetag under tonvis metall kan hon inte finna mening i.
they said life was more than this but i'm not sure.
Likt en heroinist lever för sitt nästa rus lever jag för nästa gång jag kan uppfyllas av nuet. Helt och fullt. Släppa taget om världsrymden och vara nununu utan att blicka framåt eller bakåt.
saker som är fina som snus no.2
1. Barns sätt att ohämmat spricka upp i ett leende, de ser så hemsk överlyckliga ut.
2. Barns sätt att söka närhet, utan ord, så enkelt och så vackert, en spretande hand och ett par stora ögon.
3. Att hoppa av en busshållplats för tidigt och gå och snurra på tygpåsen hela vägen hem.
4. Att inse hur fint livet i en stumfilm är, den låtsade förståelsen är nog lika bra som den de kallar äkta. För ingen vet ju någonsin om man verkligen förstår varandra. (Både vackert och tragiskt.) [upplevs på bästa sätt med ett par enorma hörlurara och alldeles för hög musik.]
dagis
Får hålla händer och kramas hela dagarna. Ångrar mig varje morgon och fylls av livsglädje och förnöjsamhet varje eftermiddag.
Onsdag 25 maj 2011
sexualitet och rosa.
Vi diskuterade sexualitet och jag blev så upprörd och trött över hans åsikter. Tillslut kunde jag inte ta mer av det oigenomtänkta som var påväg ur honom och påpekade lite spydigt:
-Jag kan inte ens respektera dina åsikter, så kan vi inte bara prata om någonting annat?
Han såg frågande igenom mitt ansikte, det svek inte, inte ett uns av skratt fanns bakom uttalandet.
-jajaja, okej då!
-
Bara sådär, så började han prata om sommaren och jag blev så chockad över den lilla obetydliga reaktion min spydighet fått. Jag hade förväntat mig stickande ögon och ett spydigt motargument i upprört tonfall. Men reaktionen fanns inte där, och jag började under hans utläggning av sin sommar fundera över hur det kom sig att han inte blivit upprörd.
Var det för att han visste tillräckligt lite inom ämnet så att han blev obekväm i diskussionen och bara väntat på att byta samtalsämne, eller var det helt enkelt för att han någonstans visste att han tyckte fel.
-
Fick äntligen mvg i historia, lättnaden är påträngande och underbar!
Lånade även en intressant bok idag, sjukt välskriven och genomarbetad, med bra tankar och hundratals fotnoter.
no forcing just thinking.
Hon beundrade deras övertygelse. Verkligen. En övertygelse om ett större sammanhang ett gemensamt ställningstagande. Ibland önskar hon att hon själv också kunde övertygas på samma sätt. Men det ansågs henne vara omöjligt, fullständigt omöjligt på grund av det som då väljs bort. De människor som hamnar åt andra håll. Om de kristna genom tron väljer himlen betyder det att de som inte tror väljer bort den?
Det finns så mycket hon aldrig skulle kunna hålla med om. Därför blir hon bara en del av de övertygade till hälften.
Det blir bäst så.
they said it would take your life i bet you wanted it to do.
Som inledningen på en bok. Nu ska allt ordnas, nu ska allt kännas glasklart. Allt ska vara effektivt, alla ska bli intresserade och tillsammans ska vi driva något framåt. För den här gången ska det gå. Det måste gå. Den här dator-generationen skrämmer mig. Den får mig ofta att tappa fotfästet samtidigt som den lik så förbannat tar mig i handen och visar vägen framåt. Den tar så mycket, skänker så litet. Ibland skänker den en hel oändlighet.
-
Inaktiverade mitt facebook konto i hopp om att kommunikationen skulle förändras. Nu känner jag mig bara diskriminerad. Fast mejl är ju en helt fantastisk grej, tveka inte.
The said she was just a looker but they didn't see inside she was more than a hooker.
Det var det där lyhörda som hon blev så intresserad av. Som hon förvånades över och så innerligt beundrade. För det är så enkelt att höra men inte lyssna. Det är så enkelt att fråga utan att vänta på svar. Att se men inte vilja veta. Att bara försvinna in i andra tankar utan medvetenhet om hur det kan skada.
Det känsliga, att känna av vartenda drag i konversationen. Att lägga märke till vartenda tonhöjning i rösten, vartenda hopplös suck. Det uppskattade hon. Det saknade hon.
hejhoj
Solen i nacken när vi traskar längs kullerstensgator.
hej-dådådådådåå
nej, jag är inte kreativ för tillfället, hejdå.
när man hänger i parken och livet är som en film
Vi skrattar av oss ledsamheter med glass under fjärilstunna skjortor och sjunger högt. Nosa, nosa a se no se ti mata, eller vad tusan dom sjunger som är så dåligt men som påminner om att det är sommar och att majoriteten av människor faktiskt lyssnar på ologisk musik som ingen förstår sig på. För det är så det är och idag är det bra. För när jag ser på människorna runt om mig tänker jag att det finns storslagna människor.
Jag kan varken spela saxofon eller piano. Jag sjunger inte som Edit Piaf, vickar inte på rumpan som Rihanna och är inte Justin Biebers favourite girl. Men det är ganska bra ändå!
glass i parken
Ät en glass så känns det lättare!
historia som inte vill
Sitter med en historialämning sådär i sista minuten och försöker skriva så olikt mig själv jag bara kan, men det går ju bara inte att motarbeta hela mitt skrivsätt.
Senast:
"Din analys och reflektion är för poetisk. Den är fantastiskt fint skriven och jag njöt av att läsa den, men den har inte så mycket med själva historiabiten att göra. Du behöver koppla mer till konkret fakta. Ditt språk är så målande och handlar mer om hur det är att vara människa."
festen i stan där ingen var som du och jag.
Vi var på fest i stan, där ingen var som du och jag. Jag bekräftade att vi hade mest kläder och minst smink, trots att jag tagit de där extra minutrarna för att få till en slät svart båge av kajal på ögonlocken vilket jag vanligtvis struntade i. Hårda blickar granskade våra steg. Vi gick runt och såg på allt med en viss distans, något som vi var runt och inte en del av. Människor så förstörda, så bubblande, så fyllda av känslor som inte kändes genuina. En kokande soppa av bekräftelsebehov.
-
Så många fördomar bekräftades den kvällen. Samtidigt som flera personer växte i mina ögon för att de inte var så som de förväntades, inte bara av oss utan även av sina medspelare.
hbtq
Idag föll jag i tårar av lycka på grund utav den här mannen. Att gå emot konservatismens bubblande amerika och stå upp för homosexuellas rättigheter är ett steg i rätt riktnig mot en jämställd värld.
När jag sedan söker om nyheten på internet hittar jag det här;
-
Jesus, Guds son, hade rätt när han sa att det i den yttersta tiden skulle vara som på Lots och Noas tid när det gäller människors inställning till homosexualitet. Det jag verkligen reagerar på är att Obama nu går ut och säger att nu kan regeringen lagligt tvinga delstaterna att erkänna homosexuella äktenskap. Även här har bibeln rätt när den säger att människor byter ut rätt mot fel och vice versa. Vi lever utan tvekan i de sista dagarna.
-
och mänskligheten gör mig återigen så himla besviken på grund av sin rädsla för sådant som anses mindre normalt. Tack, för att det finns människor som står upp för allas lika kärlek.
om avsked som inte vill
Distanserar, romantiserar, blir nostalgisk och får lite ont i hjärtat över förfluten tid.
Det där med avsked till det förflutna är något jag aldrig klarat av. Jag minns så tydligt den där boken som jag noga valde ut på marknaden och som mamma läste för mig efteråt. Hur den slutade med; "Och han kom aldrig mer tillbaka."
Jag var otröstlig och hela familjen försäkrade om att han nog visst skulle komma tillbaka en dag. Men tider kommer inte tillbaka och det är så förfärligt lätt att sakna det man inte har just för stunden.
två saker som hände idag.
Jag var hos Polisen för att hämta ut mitt nya pass när jag ser dörren intill förhörsrummen öppnas och en kvinna komma ut och fråga efter en man.
”Ja, hej jag heter Katarina och det är jag som ska hålla i förhöret.”
Minnena sprang fram och kastade sig runtom ögonen. Den där händelsen förra våren. Den. Den som utlöste så mycket ångest och var så svår just då. Lättnaden när allt var över. Osympatiska poliser och en pappas starka hand.
-
-
Jag satt på bussen när han gick på och slängde sig försiktigt över ett säte. Han såg olycklig ut inuti, han log men ögonen sa något annat och det gjorde så ont att se. Det gjorde så ont att inse att allting återupprepar sig. Att historian är sig så olik, men ändå precis densamma.
