en räls som leder någon annan stans.
En kylig förmiddag hör hon ljudet av tågets vissla och hon vet att nu är det en kropp som inte längre är besjälad. Alla låtsas förstås som om att det inte är så men hon vet att denna förmiddag krossades ben under den hårda svinande metallen på rälsen som ledde någon annan stans. Ett tåg vars framfart inte stoppades trots en människas förtvivlade rop på hjälp. Allt händer av en mening säger dem. Men att en ung kropp tar sina sista kippande andetag under tonvis metall kan hon inte finna mening i.
Kommentarer
Trackback
