flyktigvessla

mörkret är tråkigt, förstör mina planer.

mitt hår är tråkigt, förstör mig.

skolan är lätt, gör mig glad.

våren är snart här, gör mig glad.

värmen är snart här, jag kan vara social med vem jag vill och jag kan ta av mig vinterpälsen.

.

Hon tror att hon kanske hittat honom. Han som vill sitta och prata om allt och ingenting ända fram på småtimmarna. Han som vill att hon ska missa bussen trots att det är kallt bara för att få hålla hennes hand en extra stund och hålla henne lite extra nära. Han som vill visa för hela världen att hon är hans. Han som alltid får henne att le.

Fast sen - som ett slag i ansiktet - blir hon påmind om att han är vad hon gjort honom till.

En illusion.

Förövrigt så är det natt och jag gillar att vara vaken när alla andra sover. Känner mig som bäst då, speciellt efter en bra kväll med fina människor. Fast nu fem över ett är jag mest frågande.

Jag gillar att läsa om människor, få se en liten bit av deras liv. Då känns det nästan som om man vore en nära vän, man känner dem, fast de vet ju ingenting om en själv. Det gör inte så mycket, men ibland vill man testa att vara som dem, eller åtminstone vara i deras närhet. Fast det är nog inte så fantastiskt som man tror, för de som använder sig av internet på ett intelligent sätt skriver inte ut sina personliga känslor. Alla mår ju både bra och dåligt, även de som är tyglade till att ständigt visa sina vita tänder. De gråter även de, även om det kan vara ytterst svårt att tro på. Alla har väl någon att ödsla sina tårar för. Jag svamlar och tänker så speciellt som man gör på natten, då jag gillar att bara ligga i min säng och se ut genom mitt fönster. Se på den kalla, mörka världen utanför. Den är ganska vacker ändå, även om jag är bunden till att sova på ett ställe jag förknippar med stängda dörrar och fasader.