jag skriker efter liv bakom dina ogonlock
dar gatljus och kristallkronor glittrar i samma takt, dar vill jag vara. Skratta och stampa med fotterna. Ta mig tid fastan tiden rusar forbi. Leva som om livet bara kan levas en gang, för livet kan inte levas om.
-
och jag kunde sakna att inte vakna i snon, trampa med rosa fötter genom det morgonvita.
fast inte saknar jag det instangda utloppet av potential som rev innanfor brostkorgen.
Inte kan jag fastna i nostalgin over de folktomma gatorna.
over att en fredag alltid var på en fredag.
over att jag levde under nagon annans val.
och jag saknar den jag var då innan allt blev annorlunda.
åh vad jag är glad att jag inte har dig kvar.
och aterigen vaknar jag i paradiset.
