flyktigvessla

Att sitta i fina hemstickade koftor, dricka te och prata hela natten. Dansa vilt tills klockan tre på morgonen. Gå ut och gå i den iskalla vinternatten. Ha den sjukaste humorn och ligga på golvet och skratta fast ingen annan förstår. Känna exakt likadant utan att yttra ett ord. Spela gamla melodier på gitarren och sjunga skört och lite falskt. Gråta till en sorglig film. Spela kort och vara dåliga förlorare. Spilla ut vin på den vita mattan. Sätta på en lp-skiva på högsta nivå och väcka hela kvarteret. Leta upp gamla saker på vinden. Ligga på sängen och stirra upp i taket. Kolla igenom gamla svartvita fotoalbum. Spela samma låt om och om igen.

Nu är julen officiellt över. Nu är det som vilken lördag som helst.
Det känns bra, jag kan andas ut, jag behöver inte äta mer julmat.
Jag är ganska nöjd med mina julklappar, förutom att jag inte fick någon biljett till peace & love, men dit ska jag på något sätt så det är inte hela världen. Amandas och Linus julklapp till mig var den finaste, en Justin Bieber almenacka och den pryder min ena vägg så fint så.

Min äldsta kusin är gravid och det känns konstigt och jobbigt. Nu har man kommit upp i den åldern då det är sådana saker som ska hända. Alla bildar familjer och sen blir allt bara tråkigt och enformigt. Jag vill inte komma upp i den åldern då jag kan tänka mig att skaffa ett barn. Jag vill inte ha barn. Tänk om man misslyckas och föder upp en monsterunge som man inte ens gillar själv, men måste för det är ens egna barn.
JAG VILL INTE BLI GAMMAL.

Istället för att tänka på framtiden sitter jag nu och lyssnar på first aid kit och sjunger med, dom är så mysiga och jag är lite kär i dom.
Jag drömmer mig bort och hoppas att sommaren kommer fort nästa år, så man slipper all kyla och en rinnande näsa.

Ibland blir jag rädd för att min familj inte känner mig. Dom känner mig inte alls känns det som. Speciellt inte mamma, undrar ibland om vi ens kommer från samma planet eller pratar samma språk.

Idag vill jag springa runt barbent och inte göra något alls.

Jag började dagen med att svimma i duschen klockan sex på morgonen, det var mysigt men ganska kallt. Hur mycket värme jag än vred på så blev jag inte varmare, inte alls. Jag har nu varit sjuk i en vecka. Värsta veckan i mitt liv tror jag. Första natten trodde jag att jag skulle dö. Min kropp värkte och jag hallucinerade mig fram genom natten.

Okej, jag var i Stockholm och det var fint.

Åh, vad jag vill slippa att frysa.

Det är något visst med att ha hela staden utanför fönstret.

Såg en film med klassen idag, på röda kvarn, älskar röda kvarn.

Behöver vara lite mer mig och lite mindre skola.

Du sitter skräddare på min säng och kollar med nyfikna ögon på mig genom ditt bruna lite för långa hår. Du har på dig en stickad tröja med ett fint mönster och vi dricker te med vanilj smak och häller i en massa socker. Vi lyssnar på "ett kolikbarns bekännelser" och skriker oss hesa till "jag har varit i alla städer". Vi fnittrar och spiller te på sängen. 

Jag har överlevt mitt första samtal på skype. Jag saknar Felicia!

Eftersom att jag och mamma inte orkade åka till lager idag så satt jag och gjorde ingenting fram tills klockan ett då jag bestämde mig för att städa mitt rum.
Varje gång jag städar mitt rum på riktigt så slutar det med att jag möblerar om, vilket även hände idag.
Även om det tog några timmar, det var lite jobbigt och jag blev varm och äcklig så var det värt det.

Saken, min låtsaspappa eller var man nu ska kalla det för, bjöd hem sin finska mamma idag också. Hon är lite läskig och tittar alltid in i mina ögon på ett sådär jobbigt sätt att man måste titta bort för annars sugs man in ett svart hål, ungefär. Hon vill alltid spå mig och jag kommer tydligen finna kärlek i en kille med blondt, krulligt hår. Om så är fallet så ska jag be honom färga det mörkt, eller så har jag lärt mig att gilla det vid det laget. Jag vill heller inte gifta mig för det verkar meningslöst.

Hejdå alla lurviga vinterfigurer.


Sängen fick en ny plats.

Jag gillar att gå ensam hem ifrån busshållplatsen på natten. Speciellt nu under vintern. Det är kallt, tyst och det enda ljus man ser är det oranga ljuset från gatlamporna.

Jag är lite smått förälskad och beroende av mitt rum. Jag kan sitta där inne en hel dag och bara vara.
Jag måste få vara ensam ibland och mitt rum är dit jag rymmer och flyr allt.
Hög musik och myskläder på och jag är lycklig. Jag gör allt ifrån att klippa i kläder som jag inte använder längre för att göra dom lite mer användbara till att möblera om eller rensa bland all skit jag har samlat på mig.
Får lite smått panik över alla saker jag har, vill bara slänga allt. Fast ändå så går det inte, jag tänker hela tiden den saken eller den tröjan kanske jag får användning för men så är aldrig fallet. Släpp taget, Carolin.
I alla fall, mitt rum är mitt och bara mitt ställe. Jag har blivit så fäst vid det att jag knappt vill lämna kompisar, syskon eller föräldrar ensamma där inne.

Hejdå.
Jag ska nu ägna mig åt att titta på lite fina serier, en annan sysselsättning som fungerar utmärkt i mitt rum.
POK.

Jag tror att mitt liv börjar i framtiden. Det jag gör nu bygger grunden till livet jag vill, och ska leva när livet verkligen börjar, på riktigt. Jag tycker att sjutton verkar vara en fin ålder för då är man inte så stor så att man behöver ta ansvar och ha en massa krav och inte heller för liten. Om jag var en kille skulle jag klä mig som The Beatles. Ibland blir jag jättedeppig när jag tänker på framtiden, för jag vet inte vad det ska bli av mig. Jag gillar att krama min pappa. Min pappa är nästan den bästa jag vet, han har rött hår men inga fräknar. Jag är ganska ironisk och oseriös, därför förstår inte alltid folk om jag är seriös eller inte. Jag tycker det är läskigt att jag och Emma har varit vänner i 12år. Vi är lite som ett gift gammalt par och irriterar oss på varandra väldigt mycket, men jag tycker om henne otroligt mycket. Jag önskar att jag gillade rött vin, för det låter så fint. Jag och min bror är bäst. Min syster är klumpig och hon är en sån människa som alla tycker om. (om det nu finns sådana..) Jag vill bli skomakare och det tycker Jesper i min klass är konstigt. Jag önskar att jag hade varit på Beatles konserten i Boråshallen 1963. I julklapp önskar jag mig en lp-spelare. Jag önskar att jag var bättre på gitarr och jag gillar pojkar med fina skjortor. Jag stör mig på att ordet "blogg" har smittats ner av små 12 åringar som har för mycket smink och försöker vara fashionistas. Pillis gör den godaste smoothin. Jag gillar hästar, men har inte ridit på snart två år. Jag lider av beslutsångest och Linus får panik på mig för det. Jag är med i Håkan Hellströms nya video och det känns otroligt! Jag gillar inte att åka buss till skolan, för jag gillar inte människorna på min buss. Jag blir irriterad när folk ska förklara varför de är hemma på en helg. Min hund är mysig när hon kryper upp hos mig i sängen. Jag önskar att jag hade kunnat gå i bara ben imorgon. Mamma gör världens godaste pepparkaksdeg som vi ska baka pepparkakor av imorgon. Jag gillar en människa som får mig att känna mig bra. Som jag kan säga precis vad jag vill till. Som är så lik mig men ändå så olik. Som är så grym att jag blir så förvånad över att hon faktiskt är min kompis. Jag blir så lycklig när jag vet att hon liksom jag vill ha en fin lägenhet med en fin balkong och gå på fina fester med vackra människor och leva lyckliga.

Jag gillar att sitta i sängen och lukta på min favoritkudde, den luktar tryggt och påminner mig om min mamma. Min mamma är bäst. Jag gillar fiskbullar i hummersås, för det gillar mamma också. Vi äter bara det när vi är ensamma hemma och jag slipper se min låtsaspappa, Saken, i ögonvrån och höra hans mörka, irriterande röst. Fast egentligen kan han inte prata överhuvudtaget, för det kommer bara ut strunt ändå. Jag gillar att jag är ung men ändå inte för ung, och att nästa år så är jag ännu äldre och mognare. Förändring är fint.
Jag gillar min morfar och min mormor, även om hon tycker att jag är ful ibland och att jag är för blek. Jag älskar att mormor och morfar blir irriterade på varandra varje dag men ändå ger mig hopp om att kärlek faktiskt finns, bra kärlek. Inte psyk-kärlek som gör en dum och blind för alla misstag man gör.
Jag gillar att jag fortfarande har kontakten med Rebecka, och jag minns första gången vi träffades. Nollan, första dagen, det var tända ljus på borden och hon var avundsjuk på mig för att jag hade hål i öronen. Fast hon gillade mina örhängen. Jag gillar jordgubbste med socker och massa mjölk i. Jag gillar att äta frysta fiskpinnar och frysta potatispinnar, jag delar denna kärlek med Adam i min klass.
Jag hatar när folk tittar på mig för jag vet inte vad dom tänker och tycker. Men ändå vill jag inte veta. Jag hatar när folk tror att dom är bättre än alla andra, och det är värst när folk försöker vara bättre. Jag tycker det är tragiskt med fjortonåringar som super skallen av sig och förlorar oskulden till någon ful och finnig sjuttonåring på någon ful fest i någon ful del av Borås. Borås är sunk och kommer alltid vara sunk. Jag tror jag hatar Borås, och jag vill inte hata för att hata är fult och dåligt. Jag vill vara positiv och glad och söt och trevlig, men det är svårt.

Men mest av allt gillar jag att kunna hitta nya kompisar som man känner att man hör hemma med. Nya, men ändå så känns det som om dom alltid har funnits där.
Och att sitta och prata i telefon, om saker som är ganska meningslösa men ändå så nödvändiga, med Amanda gör mina dagar lite bättre.

Hejdå.
/carolin, 16, singel och sökande efter romans med en svart katt.