Presentation
Jag gillar att sitta i sängen och lukta på min favoritkudde, den luktar tryggt och påminner mig om min mamma. Min mamma är bäst. Jag gillar fiskbullar i hummersås, för det gillar mamma också. Vi äter bara det när vi är ensamma hemma och jag slipper se min låtsaspappa, Saken, i ögonvrån och höra hans mörka, irriterande röst. Fast egentligen kan han inte prata överhuvudtaget, för det kommer bara ut strunt ändå. Jag gillar att jag är ung men ändå inte för ung, och att nästa år så är jag ännu äldre och mognare. Förändring är fint.
Jag gillar min morfar och min mormor, även om hon tycker att jag är ful ibland och att jag är för blek. Jag älskar att mormor och morfar blir irriterade på varandra varje dag men ändå ger mig hopp om att kärlek faktiskt finns, bra kärlek. Inte psyk-kärlek som gör en dum och blind för alla misstag man gör.
Jag gillar att jag fortfarande har kontakten med Rebecka, och jag minns första gången vi träffades. Nollan, första dagen, det var tända ljus på borden och hon var avundsjuk på mig för att jag hade hål i öronen. Fast hon gillade mina örhängen. Jag gillar jordgubbste med socker och massa mjölk i. Jag gillar att äta frysta fiskpinnar och frysta potatispinnar, jag delar denna kärlek med Adam i min klass.
Jag hatar när folk tittar på mig för jag vet inte vad dom tänker och tycker. Men ändå vill jag inte veta. Jag hatar när folk tror att dom är bättre än alla andra, och det är värst när folk försöker vara bättre. Jag tycker det är tragiskt med fjortonåringar som super skallen av sig och förlorar oskulden till någon ful och finnig sjuttonåring på någon ful fest i någon ful del av Borås. Borås är sunk och kommer alltid vara sunk. Jag tror jag hatar Borås, och jag vill inte hata för att hata är fult och dåligt. Jag vill vara positiv och glad och söt och trevlig, men det är svårt.
Men mest av allt gillar jag att kunna hitta nya kompisar som man känner att man hör hemma med. Nya, men ändå så känns det som om dom alltid har funnits där.
Och att sitta och prata i telefon, om saker som är ganska meningslösa men ändå så nödvändiga, med Amanda gör mina dagar lite bättre.
Hejdå.
/carolin, 16, singel och sökande efter romans med en svart katt.
Jag gillar min morfar och min mormor, även om hon tycker att jag är ful ibland och att jag är för blek. Jag älskar att mormor och morfar blir irriterade på varandra varje dag men ändå ger mig hopp om att kärlek faktiskt finns, bra kärlek. Inte psyk-kärlek som gör en dum och blind för alla misstag man gör.
Jag gillar att jag fortfarande har kontakten med Rebecka, och jag minns första gången vi träffades. Nollan, första dagen, det var tända ljus på borden och hon var avundsjuk på mig för att jag hade hål i öronen. Fast hon gillade mina örhängen. Jag gillar jordgubbste med socker och massa mjölk i. Jag gillar att äta frysta fiskpinnar och frysta potatispinnar, jag delar denna kärlek med Adam i min klass.
Jag hatar när folk tittar på mig för jag vet inte vad dom tänker och tycker. Men ändå vill jag inte veta. Jag hatar när folk tror att dom är bättre än alla andra, och det är värst när folk försöker vara bättre. Jag tycker det är tragiskt med fjortonåringar som super skallen av sig och förlorar oskulden till någon ful och finnig sjuttonåring på någon ful fest i någon ful del av Borås. Borås är sunk och kommer alltid vara sunk. Jag tror jag hatar Borås, och jag vill inte hata för att hata är fult och dåligt. Jag vill vara positiv och glad och söt och trevlig, men det är svårt.
Men mest av allt gillar jag att kunna hitta nya kompisar som man känner att man hör hemma med. Nya, men ändå så känns det som om dom alltid har funnits där.
Och att sitta och prata i telefon, om saker som är ganska meningslösa men ändå så nödvändiga, med Amanda gör mina dagar lite bättre.
Hejdå.
/carolin, 16, singel och sökande efter romans med en svart katt.
Kommentarer
Trackback
