Drömmer om balkonger och målar mig illusioner av en fin framtid, kollapsar i en för liten säng i en håla till en för ful stad som inte är till för oss. För blek, för spinkig och för drömmande. Jag är ingens lilla vessla. Jag är flyktig som få.
rädsla.
Ibland blir jag rädd för att min familj inte känner mig. Dom känner mig inte alls känns det som. Speciellt inte mamma, undrar ibland om vi ens kommer från samma planet eller pratar samma språk.