flyktigvessla

Det känns bara så jävla rätt.

När jag sitter på bussen hem med hörlurar som stänger mig ute från alla ljud runtomkring, en bok med texter om att förråda, fast göra det på ett ångerfyllt sätt. Gå hem i en ny kappa som får mig att känna mig som en blandning mellan en svartrockare och en tant. Ett stick i ett bröst och en skolsyster som förtjänar en utskällning. En lägenhet som fylls av bara bra saker, bara bra personer. Det lätta stinget av panik när svart hårfärg prickar golvet. En frukost med en mamma som jag ibland bara vill kasta dörren i ansiktet på men som jag vet verkligen finns här. Alltid. Även om hon inte alltid är där på rätt sätt. Hiphop, den genren kanske inte är så dålig ändå.

-

Tycker om att prata med dig för det känns som vi lever i olika universum men ändå samma. När du pratar om hur ni skingrar renarna inför vinterbete och berättar om de olika snitt inkarvade i de stackars små renöronen. ("Fast dom känner ju knappt någonting!!!")

-

Mitt busskort har gått ut och västtrafik har höjt priserna. fan.