flyktigvessla

Drömmer om balkonger och målar mig illusioner av en fin framtid, kollapsar i en för liten säng i en håla till en för ful stad som inte är till för oss. För blek, för spinkig och för drömmande. Jag är ingens lilla vessla. Jag är flyktig som få.

sårbarhet, pendlingar och komplexitet

Inser att jag får mig själv att framställas som skör och sårbar ganska ofta när jag skriver. Fast egentligen uppfattar jag mig inte alls så. (Tror inte att människor runt omkring mig gör det heller.) Eller jag vet inte. Men det är så pendlande.

Kan sitta på bussen hem efter en fin och trevlig kväll och bara känna mig så tom och misslyckad.

Kan springa till bussen på morgonen och vara rödkindad och misslyckad men ändå känna mig så glad.

Alla händelser och känslor känns så komplexa.