flyktigvessla

När allt är överflördigt, det är då jag väljer att möta mig själv. Som en bästa vän eller som en främling. Tillsammans lyssnar jag på pianomusik, blundar andas djupt och tänker att jag aldrig kommer att kunna svara på frågan om vem jag egentligen är. För mest så är allt nog illustrationer. Jag är uppbyggd av minnen och minnena är uppbyggda av mitt huvud. Alltså, regisserade och omtagna tills dess de faller inom ramen av det som jag själv godkänner. Illusioner av verkligheten.