en onsdag.

Vi satt inträngda i en liten Fiat. Sex personer i baksätet, och jag i ditt knä. Du hade din tyngsta kofta på dig, den som vi diskuterat så många gånger på grund av dess tjocklek och tyngd. Du höll båda dina armar omkring mig och jag var tvungen att böja huvudet framåt för att inte slå i biltaket. Vi skumpade runt i en bil med människor som du knappt kände, som jag precis träffat. Tillsammans med dig är jag oslagbar tänkte jag och den känslan värmde mig i ett par sekunder. Tillsammans med dig är allt möjligt, tillsammans med dig är jag inte lika disfunktionell.

Vi åkte hem inte långt efter att vi kommit till den utvalda platsen. Satt längst bak i pappas skåpbil och sjöng. Du frågade mig vilken bilfärd under dagen jag trodde var mest olaglig. Vi skumpade hem och in och överallt. Till världens ände och tillbaka. 


Kommentarer
Postat av: Frida

Svar: Åh raring!! Vad glad jag blir!

Och jösses så fint skrivet.

Svar: Klart du ska bli!!!
åh, tusentack!
Amanda

2012-09-05 @ 20:00:55
URL: http://plans.blogg.se
Postat av: Frida

SAKNAR DINA ORD.

Svar: Detta är nog den finaste kommentar jag någonsin fått! puss.
Amanda

2012-09-13 @ 21:06:26
URL: http://plans.blogg.se
Postat av: P.J

Det känns som om jag har kommenterat på den här bloggen förut. Men om så inte är fallet, så bör jag göra det.

Gillar hur du skriver.

Svar: Åh, fina du! Tacktacktack så himla mycket!
Amanda

2012-09-17 @ 15:33:09
URL: http://penningjord.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0