flyktigvessla

Inatt gick jag på folkhögskola och en man gnuggade sitt skägg mot min kind. Jag var fri som en svala och mitt hår var tunt som novemberlöven. Jag dansade med pojkar, flickor, män och hästar. Vi cyklade på grusvägar och hade kilometerlånga hemstickade halsdukar. Vi gjorde lägereldar och drack billig alkohol. Det bodde hundratals, kanske tusentals fjärilar i min mage och de fladdrade och ville ut sådär som när man är förälskad för första gången. Konstant. Nätter som blir söndagsmornar, sängar som fylls av en hop av sovande kroppar, grusvägar som spricker av förhoppningar på våren och skriker av mörker på vintern. Två steg, inte mer än två, utan värmen från någons kropp tätt bakom min egen.