flyktigvessla

Jag. Varken mer eller mindre. Jag har dåligt pigment vilket gör att jag är kritvit även på sommaren, jag är smal och benig. Obekväm. Det som skrämmer mig mest är att älska någon som inte älskar tillbaka. Ge bort en bit av sig själv utan gensvar. Jag gillar fönster, helst stora som är gamla och lite runna, med breda nischer som gör att man kan sitta och dingla med fötterna. Jag gillar inte mörka mornar som ger permanenta blå ringar under mina ögon. Jag gillar inte att man så lätt tror att en människa inte är mer än en klädstil. Jag är barnsligt förtjust då mina vänner visar mig sina favoritplatser. Som att de ger mig en liten bit av de bästa dem har. Någon gång ska jag visa er mitt favoritställe. Jag tycker det är läskigt att man egentligen inte vet någonting om någon. Alla tankar som var individ har som aldrig släpps ut. Jag vill kunna se hur storslagna ni alla egentligen är. När jag är frustrerad, trött eller bara uttråkad så målar jag. Det är något jag alltid fått höra att jag inte är särskillt bra på, men jag gör på mitt sätt. Collage och musik och det känns så förlösande. Som ett spöregn för molnen. Jag har bara blivit riktigt hjärtkrossad en enda gång. Jag kan fortfarande inte prata om honom utan att det gör liksom ont i hela kroppen. Tårarna kan komma lätt och därför låter jag ofta bli att tänka på honom. Han var något av det finaste. Han hade bruna snälla ögon och fyra ben.