flyktigvessla

Drömmer om balkonger och målar mig illusioner av en fin framtid, kollapsar i en för liten säng i en håla till en för ful stad som inte är till för oss. För blek, för spinkig och för drömmande. Jag är ingens lilla vessla. Jag är flyktig som få.

om att vara två fast ensam

Idag lagade jag mat för två.

-jag åt för två.

Idag gick jag på promenad för två.

Det blir bäst så.

Jag tystnade ibland och lyssnade och stannade som för att vänta.

På någon som aldrig kom.

Vad förväntade jag mig.

Egentligen ingenting.

Egentligen allt som finns.

-

Någon som ger de svar som jag vill ha. Fast det inte är svar jag söker.

Jag söker efter ett samtal så framåt och givande som om det vore regisserade.

Fast inte ens de mest välregisserade samtal i de vackraste filmer hade varit bra nog.

Inte idag, men kanske imorgon.

-

Gör som mest för två.

Ensamheten blir inte lika ensam då.

-

Ibland låtsas jag att jag inte är jag.

ibland vill man verkligen inte vara ensam men det man längtar efter är egentligen någonting annat än vad som skulle finnas i verkligheten. så kan jag känna ibland i alla fall.