flyktigvessla

(Skrev detta för ett bra tag sedan, men känslan är så påtaglig nu igen.)

-

Att studera utan att förstå varför eller till vad. För helst av allt vill jag bara kasta mig ut i världen. Fly iväg utan anledning och planering. Flytta till en stad som aldrig sover och där ingen vet vad jag heter eller vart jag kommer från. Vara mystisk. Bo kollektivt i en sunkig lägenhet med på tok för hög hyra. Springa med smala anklar i skeva trappor och känna kjolskanterna  vifta om höfterna.  Jobba på ett kafe mitt i centrum och koka kaffe åt människor med  stressade ansiktsuttryck. Utbyta några vänlighetsfraser innan de rusar ut i sina kaotiska liv igen. Komma hem till min lilla sunkiga lägenhet och trotsa vattenläckorna i taket med stora skramliga hinkar och färgburkar som ser ut att härstamma från medeltiden. Sitta på fönsterkanten och läsa böcker om döden och livet. Kanske ibland om kärlek även om jag inte vill erkänna det.  Äta popcorn vid den lilla tv:n och fylla den röda sammetssoffan med smulor, så att det sticker lite på höfterna när man sätter sig ner. Springa ut om natten. Hoppa på skrangliga bussar utan en föraning om vart de tar mig. Komma in på någon klubb med för hög musik och för många dansande, kokande kroppar. Gå på spelningar med dåliga band och dansa till gryningen när fötterna blivit blå och jag får gå barfota hem. Spendera helgerna åt att leta mig in i kvarteren med de smalaste gränderna och vackraste balkongerna. Gräva mig in i butiker på jakt efter vartenda randigt plagg man någonsin kan tänka sig. Trotsa trötta ögon med utpräglade blå ringar med hjälp av runda solglasögon och för starkt kaffe. Knappa in intelligenta citat på skrivmaskinen för att fylla ut den överfulla anslagstavlan.  Leva nu. Dansa nu. Vara nu.