flyktigvessla

1. När jag minns tillbaka till när jag var på hajk och han placerade sitt huvud med den där konstiga slingade luggen precis brevid mitt lilla huvud på kudden och trots att vi bara var vänner så pirrade det till eftersom jag aldrig varit en pojke så nära förut. Hans sätt att gå upp i falsett när han skrattade och hans stig-helmer sandaler. 

 

2. Då han dök upp i uppehållsrummet och allt plötsligt stannade upp och kretsade kring honom. Det spretiga blonda håret, de rutiga byxorna. Den där oskyldiga charmen och de evigt förändrade frisyrerna. Min blick på golvet då han gick mot mig och det långa betraktandet då han passerat.  

 

3. När jag var fjorton år och mitt hjärta hoppade studsmatta vartenda gång han gick förbi. Hans egendomliga vis att locka till skratt. När han la sina fötter mot mina kändes det som om ingenting annat excisterade. Hans taniga skeva armar och alla de där fräknarna.

 

4. Hans sätt att vara runtomkring och överallt. Alltid i tanken, i handen, i omgivningen. Hans sätt att visa uppskattning och hans ärliga uppsyn. Det där outtalade löftet som jag som femtonåring så innerligt tog till moig. Maktlösheten då han togs ifrån mig. 

 

5. Han som fanns där, och finns där. Han som är den som är den. Han som har koll utan att tala. Tystnad när den är som den alltid borde vara. Panik, glädje, sorg, nervositet, alltid. Han som jag älskar. Pappa.