flyktigvessla

Det var två dagar innan DEN dagen och du drog mig ur stora påslakan för att cykla och skapa nya skrapsår på knäna. Vi cyklade och ditt hår låg flottigt kring ansiktet och ditt leende var lika intensivt som det skulle komma att vara på dagen om två dagar. Du cyklade snabbt och skrek med hes kråkröst ”Far och flyg åt helvete!” följt av ett fräknigt ansikte som brast ut i skratt som så många gånger när du sa denna fras.

-

När vi nått sandbädden kastar du oförsiktigt ifrån dig cykeln och springer så tafatt mot vattnet att du trillar tre komma fem gånger. Jag står kvar med min gröna monark och iakttar dina krumsprång. Ställer varsamt monarken jämte din slängda cykel och tar försiktiga springsteg med smala vrister fram till dig. Till vattnet. Till sommaren och till friheten som det innebär att dela ljusa sommarmornar med dig och stranden. Utan de andras irriterande blickar, utan de andras nedlåtande kommentarer.

-

Men den där dagen om två dagar kommer något att förändras. Vi kommer efter den dagen om två dagar tänka tillbaka på mornarna vi spenderat på sandbädden som något surrealistiskt. Något orealistiskt. Lite som en dröm. Suddiga minnen om livet som det borde vara och friheten. Friheten.

-

Du gick med beslutsamma steg ut i vattnet till dess att vattenytan smekte din navel innan du stannade tvärt. Du gjorde alltid så, vände dig om igen och gick klumpigt genom det blöta vattnet mot mig. Gick alltid lite för nära, stirrade lite för hårt. Fick mig att vilja ta dig och hålla dig hårt. Fick mig att vilja slå dig på käften eftersom du så förbehållslöst bar friheten i dina händer för varje steg du tog på stadiga anklar. Mina anklar var så smala, så otrygga.

-

Två dagar före DEN dagen var allt som det varit hela sommaren men ändå totalt annorlunda. Du lät sanden falla igenom din öppna handflata och du plockade snäckor vid vattenkammen och allting var så totalt annorlunda. Fem, det var fem snäckor. Du la de fem snäckorna i fickan på dina jeansshorts och jag förundrades alltid över hur du fick plats med fler saker där inuti. Fickan som du fyllt med skräp sedan den första dagen vi sågs den där sommaren. Skräpet som du kallade souvenirer från en bra tid. Du drog upp handen ur fickan och de fem snäckorna hade fått sin plats där inuti. Du kastade med huvudet så dina smutsiga lockar flög omkring ditt ansikte och snart så kom den där dagen om två dagar som skulle göra att vi skulle tänka på denna dag som en dröm.