flyktigvessla

Drömmer om balkonger och målar mig illusioner av en fin framtid, kollapsar i en för liten säng i en håla till en för ful stad som inte är till för oss. För blek, för spinkig och för drömmande. Jag är ingens lilla vessla. Jag är flyktig som få.

stockholm är värt att dö för, fast nja.

Far till huvudstaden för ett slag. För att leva. Men kanske mest för att släppa alla tankar som hemstaden skänker, för ett slag. För i en ny stad så finns dem inte. Där finns ny luft, nya människor och nya tankar. Precis så.

varför skriver du att du åker dit samma dag som jag lämnade stället?

(åhnej, gud så pinsamt. du får gärna ta bort min senaste kommentar, jag trodde jag kommenderade en annan person, en jag känner väl, som har en likadan layout som du. jag är hemskt ledsen. och jag menar det inte att jag inte hade velat träffa dig, du är en spännande internetperson, men ja. du förstår. jag är inte så pass. äh. jag vet inte. här är förklaringen till förra, mystiska, kommentaren. ursäkta.)

låter fint.