planlöst, känsla och ansikten
Det jag längtar mest efter är den där känslan. Känslan. Då jag känner att jag är jag. Att jag är nu och det är så intensivt att det går som ett sting ifrån hjärtat som utger en kedjereaktion av bubblor i hela kroppen. Ett oavbrutet leende. Vi behöver inte dra ner varandra. Bara få varandra att glittra.
-
En mörk stad och konturen av unga ansikten skildras i gatlyktornas tunna ljus.
Kommentarer
Trackback
