tuggummin, barndom och hennes kök.
Sitta på en stol i ett kök och prata med någon som jag kännt i alla mina dagar. Någon som bar mig i sina armar min första sommar och som fortfarande finns där. På håll, men alltid inom räckhåll. Hon som känner mig så väl och samtidigt inte alls. Efter några timmar i hennes kök kan jag komma hem och bli överlycklig av några tuggummin på mitt skrangliga skrivbord. Jag har det så bra just nu!
Kommentarer
Trackback
